Satan fördärvar Muhammed
Omkring år 621 e.Kr. (ett år före migrationen till Medina) var Muhammed med om den så kallade himmelsfärden, vilken är en viktig och känd historia inom Islam. Kort sagt säger den att Muhammed befann sig i Mecka när änglar plötsligt uppenbarar sig för honom. Sittande på ett djur med vingar och tillsammans med ”ängeln Gabriel” (alt. ”änglar”) beger sig Muhammed från Mecka till Jerusalem sedan till paradiset och tillbaka till Mecka, på en natt. Följande koraniska vers nämner detta vagt:
17:1
STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt. (Muhammed Knut Bernströms, Koranens budskap)
Detaljerade redogörelser av denna historia finner vi i koranutläggningar (tafasir), biografiskrivningar (sira), traditioner (ahadith) och i annan islamistisk litteratur. Vi kommer dock inte att presentera dessa redogörelser i denna artikel, utan endast framhålla vad ”ängeln Gabriel” (alt. ”änglar”) gjorde med Muhammed innan de påbörjade sin resa, vilket väcker allvarliga funderingar. Vi börjar med att läsa följande traditioner från Al-Bukharis traditionsamling:
”Berättad av Malik bin Sasaa: Profeten sa, "Medan jag var i Huset i ett tillstånd mittemellan sömn och vakenhet, (kände en ängel igen mig) som mannen som ligger mellan två män. En gyllene bricka full av visdoms och tro fördes till mig och min kropp skars upp från halsen till den nedre delen av buken och sedan tvättades min buk med Zam-zam vatten och (MITT HJÄRTA) fylldes med VISDOM och TRO. Al-Buraq, ett vitt djur, mindre än en mula och större än en åsna fördes fram till mig och jag for iväg med Gabriel…"” (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 54, Nummer 429)
”Berättad av Abbas bin Malik: Malik bin Sasaa sa att Allahs Budbärare beskrev för dem hans Nattliga resan sägande, "Medan jag låg i Al-Hatim eller Al-Hijr, kom någon plötsligt till mig och skar upp min kropp, härifrån till hit." Jag frågade Al-Jarud som var bredvid mig, "Vad menar han?" Han sa, "Det betyder från halsen till området över hans blygd", eller, "Från toppen av bröstet." Profeten sa vidare: "Han tog sedan ut MITT HJÄRTA. Därefter hämtades en bricka av guld [fylld] med tro till mig och MITT HJÄRTA TVÄTTADES OCH FYLLDES (MED TRO) och sedan fördes [hjärtat] tillbaka till dess ursprungliga plats. Därefter hämtades ett vitt djur som var mindre än en mula och större än en åsna till mig."…” (Sahih Bukhari, Volym 5, Bok 58, Nummer 227)
”Berättad av Anas bin Malik: … Så dessa änglar pratade inte med honom [Muhammed] tills de bar honom och la honom vid vattenkällan Zam-Zam. Bland dem tog Gabriel hand om honom. Gabriel skar upp (den del av kroppen) mellan hans hals och mitten av hans bröstkorg (hjärtat) och tog ALL MATERIAL ur bröstkorgen och buken och sedan tvättade [han] det med Zam-Zam vatten med sina egna händer tills han renat insidan av hans kropp, och sedan hämtades en bricka av guld som innehöll en skål av guld fylld med TRO och VISDOM och Gabriel fyllde hans bröstkorg och hals ven med det och sedan stängde han det (bröstkorgen)…” (Sahih Bukhari, Volym 9, Bok 93, Nummer 608)
Traditionerna förmedlar att ”ängeln Gabriel” öppnade upp Muhammed bröstkorg och buk, tvättade rent organen, inklusive hans hjärta, och fyllde dessutom hans hjärta med visdom och tro! Den här traditionen finns även nedtecknad i Imam Muslims traditionssamling, se: (Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 0313, Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 0314 och Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 0315)
Bortsätt från att traditionen är skrattretande (då tänker jag på ”ängelns” kirurgiska operation på Muhammed) så väcker den andra seriösa frågor som: Varför tvättades Muhammeds hjärta och övriga organ rent? Varför fylldes hans hjärta med vishet och tro? Var Muhammed internt smutsig? Var Muhammed fylld av ovishet och otro? Faktum är att följande koraniska texter pekar på att Muhammed var en tvivlare:
7:2
EN SKRIFT har uppenbarats för dig - ängslas inte i ditt hjärta över detta - för att du med den skall varna [förnekarna] och förmana de troende. (Muhammed Knut Bernstöm, Koranens budskap)
10:94
OM DU skulle känna tveksamhet inför något av det som Vi har uppenbarat för dig, fråga då dem som läser den Skrift [som uppenbarades] före din tid och [du skall se att] vad du har fått ta emot från din Herre är sanningen; hys därför inte minsta tvivel om detta! (Muhammed Knut Bernstöm, Koranens budskap)
Första versen säger att Muhammed inte ska ängslas över det som har uppenbarats och den andra versen säger att han inte ska hysa minsta tvivel, utan fråga de som läser den tidigare Skriften (den Heliga Bibeln) när han tvivlar. Se även följande koraniska text som påvisar att Muhammed var en syndare:
47:19
Håll fast vid din kunskap att det inte finns någon gud utom Gud; be Honom om förlåtelse för dina synder och [be om förlåtelse] för alla troende män och kvinnor! Gud vet vad ni dagligen bekymrar er om och målet där ni [till sist] får vila. (Muhammed Knut Bernström, Koranens budskap)
Följande tradition säger att Muhammed var en stor syndare som bad Allah om förlåtelse hundra gånger varje dag:
”Al-Agharr al-Muzani, som var en av (den Heliga Profetens) följeslagare rapporterade att Allahs Budbärare (må frid var med honom) sa: Det råder (ibland) en slags skugga över mitt hjärta, och jag söker förlåtelse från Allah hundra gånger om dagen.” (Sahih Muslim, Bok 35, Nummer 6522)
Notera att traditionen inte bara säger att Muhammed var en stor syndare, utan även att han kände en slags skygga, en obehaglig känsla, över sitt hjärta. Detta är med andra ord den otro och ovishet som han kände i sitt hjärta. Givetvis kan en människa tvivla och vara ovis ibland, men i Muhammeds fall borde detta vara omöjligt för att Koranen säger att han är lysande i sitt liv och handlande:
68:4
Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel]. (Muhammed Knut Bernstöm, Koranens budskap)
Ska ett lysande exempel känna otro och ovishet? Muhammed sägs även vara en förebild för hur människor bör leva om de vill komma till paradiset:
33:21
I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen. (Muhammed Knut Bernstöm, Koranens budskap)
Borde inte Muhammed i varje fall vara fylld av tro och vishet om han ska vara ett gott föredöme? Muhammed själv hävdade faktiskt att han var den främsta i hela skapelsen:
”… (Ibn Sa’d) sa: Al-Hakam ibn Musa informerade oss; han sa: Hiql Ibn Ziyad informerade oss under al-Awza’is auktoritet; han sa: Abu ’Ammar berättad för mig; han sa: ’Abd Allah Ibn Farrukh berättad för mig; han sa: Abu Hurayrah berättad för mig; han sa: Allahs Apostel sa: Jag är chefen över Adams barn.” (Ibn Sa’d, Kitab Al-Tabaqat Al-Kabir, vol.1, s.2)
Den kände muslimske biografiskrivaren, Qadi ’Iyad Ibn Musa al-Yahsubi (död 1149 e.Kr.), skriver följande om Muhammed:
”Det är ingen dispyt om att han var mänsklighetens mest ädla, Mästaren av Adams barn, personen med den högsta positionen i Allahs ögon, den högsta i rank, och den närmast Honom. Ha kännedom om att traditionerna som har rapporterats gällande detta är sannerligen väldigt många i antal…” [vår översättning] (MUHAMMAD MESSENGER OF ALLAH, Ash-Shifa of Qadi 'Iyad, Trans. Aisha Abdarrahman Bewley, s.84)
Qadi ’Iyad förmedlar en tradition som är värd att nämna:
”Aisha sa att Profeten sa, ”Gabriel, frid vare med honom, kom till mig och sa, ’Jag har sökt jordens Öst och Väst och såg ingen människa bättre än Muhammed och ingen stam bättre än Stammen Hashim’.” (Ibid., s.85)
Det är ingen tvekan om att Muhammed, enligt sig själv och de första muslimerna, ansågs vara den främsta människan någonsin; en sådan människa bör därför varken tvivla eller känna ovishet! Med detta i minne frågar vi igen: Hur kommer det sig att Muhammed tynger ned sig i ett så pass smutsigt, syndigt, ovist och tvivlande tillstånd att ”änglar” måste operera, tvätta hans organ, rena och fylla hans hjärta med vishet och tro?
Faktum är att Muhammed säger att han även ”opererades” som liten pojke, långt innan han fick sin första uppenbarelse:
“Abd al-Wahhab Ibn Ata berättade för oss under Thawr Ibn Yazins auktoritet; (andra kedjan) Muhammad ibn Umar informerade oss: Thawr Ibn Yazid informerade oss under Khalid Ibn Madans auktoritet; han sa: Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, ombads att lämna information om sig själv. Han sade: … två män i vita kläder kom mot mig med en skål av guld som var fylld med is och de förde bort mig och öppnade min mage och tog ut mitt hjärta som dem delade och tog ur en SVART SAK från den och kastade bort det; sedan tvättade dem min mage och mitt hjärta med is…” (Ibn Sa'd, Al-Tabaqat al-Kabir, vol.1, sid.170)
Notera att de som opererade Muhammed fann en svart sak i hans hjärta, vilken de plockade och kastade bort. På nästa sida läser vi att denna svarta sak var Satans sak:
”Yazid Ibn Harun och Affan Ibn Muslim informerade oss; dem sa: Hammas Ibn Salamah informerade oss under Thabits auktoritet, han under Anas Ibn Maliks auktoritet: Sannerligen Allahs Apostel, må Allah välsigna honom, lekte med pojkarna när en person kom till honom. Han tog tag i honom och öppnade hans mage och tog fram en sak som han kastade bort och sa: DETTA ÄR EN ANDEL AV SATAN I DIG…” (Ibid., s.171)
Denna skildring finns även nämnd i följande tradition:
”Anas b. Malik rapporterade att Gabriel kom till Allahs Budbärare (må frid vara med honom) när han lekte med sina kamrater. Han tog tag i honom och la honom på marken och slet upp hans bröst och tog ut hjärtat ur [bröstet] och drog sedan ut en blodklump ur den och sa: DETTA VAR EN DEL AV SATAN I DIG…” (Sahih Muslim, Bok 1, Nummer 311)
Abdullah ibn Masud, som var Muhammed kompanjon, säger att svarta saker i hjärtat växer personer som ständigt ljuger:
”Malik berättade för mig att han hört att Abdullah ibn Masud brukade säga, "Slaven fortsätter att ljuga och en svart fläck växer i hans hjärta tills hela hans hjärta blir svart. Och han är räknad, i Allahs ögon, som en lögnare."” (Maliks Muwatta, Bok 56, Nummer 18)
Muhammed var alltså en lögnare enligt Abdullah ibn Masud och ovannämnda data påvisar att ”änglarna”, innan himmelsfärden, tvättade lögnaren Muhammeds organ och hjärta rent från Satans smuts! Men frågan är: Vad gör Satans smuts i Muhammed?
Ha i åtanke att detta ingripande gjordes två gånger; en gång när Muhammed var en liten pojke (innan första uppenbarelser) och sedan när han var äldre (efter första uppenbarelsen). Satans tycks alltså kunna förorena och fördärva Muhammed med smuts och synd gång på gång. Enligt följande tradition kom Muhammed även att bli förhäxad, under sitt senare liv i Medina (efter migrationen), så att han började inbilla sig:
”Berättat av Aisha: En gång blev Profeten förhäxad så att han började inbilla sig att han hade gjort något som han i själva verket inte hade gjort.” [vår översättning] (Sahih Bukhari, Volym 4, Bok 53, Nummer 400. Läs mer om Muhammeds förhäxelse i denna (*) artikel.
Faktum är att det finns traditioner som säger att Muhammed hade en djävul som ständigt kuvade honom (förmodligen samma djävul som lätt gro smuts i Muhammeds hjärta) som så småningom blev muslim! Ja, precis: Muhammads Satan blev en muslim! Denna tradition nämns bland annat i Ibn Kathirs utläggning av Koranens 113/114:e kapitel:
“… Det är bekräftat i Riktiga [traditioner] att han (Profeten) sa,
(Det finns inte en enda av er utom att hans följeslagare (en djävul) har tilldelats honom.) De (följeslagarna) sa, "Hur är det med dig, O Allahs Budbärare?" Han svarade:
(Ja. Men Allah har hjälpt mig mot honom och han har ACCEPTERAT ISLAM. Han befaller mig därför bara att göra gott.)…” (Tafsir Ibn Kathir på 113/114)
Se även följande tradition från Al-Nisa’is traditionssamling:
”Det har berättats från Ubadah bin Al-Walid bin Ubadah bin As-Samit att Aisha sa: ’Jag sökte efter Allahs Budbärare och la min hand på hans hår.’ Han sa: ’Din Djävul har kommit till dig.’ Jag sa: ’Har inte du en Djävul?’ Han sa: ’Ja, men Allah har hjälpt mig med honom så han blev muslim (aslam).’” (Sunan An-Nisa’i, Volym 4, Nummer 3413, s.205)
Hur kan en djävul acceptera Islam? Bevisar inte detta att Islam är en djävulsk religion? Om muslimer hävdar att Muhammed har fel när han säger att en djävul accepterade Islam, då bevisar de (1) att Muhammed inte kan vara en profet för att han ljuger, (2) att djävulen följde Muhammeds religion som är en satanistisk religion och (3) förvisso inte en sann Guds religion!
Team Sverige,
Kontakta oss