Hur kan Jesus vara Messias när han härstammar från den förbannade Jojakin?

I Nya Testamentet läser vi följande om Herren Jesus släkttavla:

Matt 1:1-18
Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham. Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj och Jishaj till David, konungen. David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia och Josia till JOJAKIN och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon. Efter bortförandet till Babylon blev JOJAKIN far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus. Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led. Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. (Bibeln 2000)

Notera att kung Jojakin är en del av Herren Jesus släkttavla. Han var son till kung Jojakim, som alltså regerade som kung före Jojakin.

Skriften säger vidare att det var under Jojakins tid som kung, som judarna fördes bort till Babylon i fångenskap, då den babyloniske kungen Nebukadnessar invaderade och ödelade Jerusalem och Templet (587 f.kr.).

Profeten Jeremia, som var verksam under denna tid, skriver att Jojakin – även kallad Konja som betyder kung på heb. konyahu – ska vara förbannad för hans synder. Samt att ingen ättling till honom någonsin ska besitta Davids tron och regera över Juda:

Jer 22:24-30
Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den. Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna. Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö. Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända. Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner? Land, land, land, hör Herrens ord! Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty INGEN av hans efterkommande skall lyckas BESTIGA DAVIDS TORN och åter REGERA i Juda. (Bibeln 2000)

Enligt Evangelisten Matteus var Herren Jesus en ättling till Jojakin. Herren Jesus själv sa att Han var judarnas kung:

Matt 27:11 (se även Mark 15:1-2; Luk 23:1-3; Joh 18:37)
Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." (Bibeln 2000)

Skeptiker säger därmed att Herren Jesus inte kan vara Messias då Han kommer från Jojakins släktled som enligt Jer 22:30 skulle vara förbannad.

Till att börja med måste klargöras att Skriften säger att Gud inte önskar att någon ska förbannas, utan att syndaren ska överge det onda och göra det goda:

Hes 33:11
Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö? (Bibeln 2000)

Även Jeremia skriver att Herren Gud inte önskar någons död eller bortgång. Utan Herren Gud vill se ärlig omvändelse och en hjärtlig längtan tillbaka till Gud. Då kommer Gud att förlåta:

Jer 29:11-14
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni SÖKER MIG skall ni finna mig. Ja, om ni HELHJÄRTAT SÖKER EFTER MIG skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från. (Bibeln 2000)

Herren Gud är alltså villig att döma människan i relation till sättet som människan handlar. Om människan omvänder sig kommer Gud att förlåta. Följande text uttrycker det bäst:

Jer 18:7-10
Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem. (Bibeln 2000)

Vi kan vidare läsa i Skriften att kung Jojakin blev väl behandlad av den babyloniske kungen Merodak under fångenskapen. Herren Gud ödmjukade alltså den babyloniske kungen så att han behandlade kung Jojakin väl. Detta indikerar på att Gud förlät kung Jojakin, vilket i sin tur förutsätter att han måste ha ångrat sig:

Jer 52:31-34
Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, på tjugofemte dagen i tolfte månaden, blev han benådad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma år som denne blev kung. Han släppte ut honom ur fängelset och behandlade honom vänligt; han gav honom den förnämsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. Jojakin fick lägga av sin fångdräkt, och sedan åt han alltid vid kungens bord, så länge han levde. Det han behövde för sitt uppehälle fick han regelbundet av den babyloniske kungen, en viss tilldelning för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde. (Bibeln 2000)

Vi kan vidare läsa att Jojakins sonson Serubbabel kom att bli Guds tjänare och deltog i återuppbyggandet av Templet i Jerusalem efter fångenskapen. Detta indikerar återigen på att kung Jojakin ångrade sig och blev förlåten:

Hag 2:21-24
För andra gången denna den tjugofjärde dagen i månaden kom Herrens ord till Haggaj: Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda: Jag skall skaka himmel och jord. Jag skall välta kungarikens troner, jag skall förinta främmande rikens makt. Jag skall välta stridsvagnar och manskap, hästar skall falla, ryttare falla, den ene för den andres svärd. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, MIN TJÄNARE, säger Herren, och göra dig till MIN SIGILLRING. Dig har jag UTVALT, säger Herren Sebaot. (Bibeln 2000)

Notera även att Serubbabel skulle vara Gud sigillring. Jämför det med:

Jer 22:24
Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en SIGILLRING på min högra hand, skulle jag slita bort den. (Bibeln 2000)

Herren Gud väljer Jojakins ättling till att vara Hans sigillring, vilket påvisar att Jojakin ångrade sig och blev förlåten.

Team Sverige,
Kontakta oss